Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckligt med sin hustru. Men snart kom ofärden öfver dem. —
En afton, när min vän kom hem från tinget, var hans hustru
försvunnen ...»
Munken gjorde ett uppehåll i berättelsen. Hans blick
sväfvade drömmande öfver föremålen framför honom. Man
kunde trott honom se vännen framför sig, om hvilken han
talade. Hans ansikte var blekt, och det ryckte i
kindmusklerna, som om de velat gäcka mannens själfbehärskningskonst.
»Minnet smärtar dig, fader», sade Herman därvid och
fattade munkens ena hand med båda sina, »låtom oss lämna
detta ämne.»
»Nej, nej ... jag vill tala till punkt. Grefvedottern var
försvunnen, och hvarje spaning efter henne var fåfäng.
Barnet, en gosse, var lämnadt åt den sörjande fadern ... från
gården hade hon endast tagit med sig en ung häst, som hon
fått af sin man ...»
Åter gjorde munken ett uppehåll. Upprepandet af dessa
minnen tycktes vara svårare, än han ville tillstå.
»Såg han aldrig sedan sin rymda hustru?» sporde Herman.
»Jo, han såg henne ... i konungens gård vid en annans
sida och med ett annat namn ... Se där har du min väns
historia. Göken kan lägga sitt ägg i ett sparfbo, men
sparfven kan aldrig leka med örnens ungar.
»Därmed kunnen I dock icke sluta eder väns historia»,
sade Herman. »Mig synes, att han bort tala med den
mannen, vid hvars sida han fann sin hustru ...»
»Han gjorde det», genmälte munken med en djup, ihålig
stämma, »och hans sinne rann till, så att han blef en
mördare ... Efter den dagen var han sig ej mera lik ... Han
tillbragte dagar och nätter under sorg och botöfningar, tills ...»
»Tills döden befriade honom ...»
»Ja, du säger det, — tills döden befriade honom ...»
»Och nu fruktar du, fader, att något liknande skall blifva
min lott, om jag skulle vinna grefvedottern ...?»
»Bondesonens lycka blommar sällan under herremannens
tak ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
