Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huru svårt det var för honom att finna ett bud i slika
ärenden, när icke han själf var till hands, och brefvet stod utan
tvifvel i gemenskap med hvad han hört Herman och fader
Johannes yttra till hvarandra.
Han sade därför raskt:
»Gif hit, jag skall framlämna brefvet!»
»Men var försiktig, gosse», återtog bonden i det han
lämnade brefvet, »ingen får se det utom stolts jungfrun, och
om hon frågar, hvem som gifvit dig det, skall du säga, att
du fått det af Herman själf ...»
Bonden tvärtystnade i sitt tal och stirrade med sitt ena
öga bort åt andra ändan af den stora byggnaden.
Där visade sig för ett ögonblick på trappan en hög, smärt
kvinnogestalt med ljusa, rika lockar fladdrande fritt omkring
hufvudet. Hon var svartklädd, men hennes dräkt var prydd
med rika silfverbroderier.
Erik såg förvånad på bonden och vände sig om för att
se, hvad som så med ens kunnat försätta honom i ett
tillstånd af den högsta förskräckelse. Men han såg intet, och
när han åter fäste sin blick på bonden, hade denne återvunnit
herraväldet öfver sig.
I detsamma kom svennen ned från fogden och tillsade
bonden att följa sig.
De försvunno uppför trappan och Erik stod där med
brefvet i fickan.
Erik nalkades den andra gafveln af byggnaden, där han
gick in genom en mindre dörr, som ledde till ett yttre rum,
hvarifrån en inbyggd trappa förde upp till loftet och den del
af byggnaden, där fruntimren hade sina rum. Uppkommen
för trappan öppnade han åter en dörr och stod snart framför
ingången till ett inre rum, hvarifrån han hörde röster af
samtalande.
Han kände mycket väl igen, hvilka de båda talande voro:
den ena var grefvens dotter, den andra Kerstin.
»Herman är sjuk», hörde han den senare säga. »Tänken
eder, stolts jungfru, att I aldrig mera fingen se eller tala med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
