Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ängeln verkligen var, och däraf kom hans tal till Herman,
hvartill han väl kunde hafva sina giltiga skäl, han som med
en hel lefnads erfarenhet och med styrkan af en öfvertygelse,
som vunnits genom långa års själsarbete i den från världen
afstängda klostercellen, han som med denna skatt af vetande
kunde öfverblicka personer och förhållanden.
Äfven till grefvedotterns öron hade sägnen om ängeln,
som Sankt Örjan skickat, hunnit, och hon tackade i varma
böner den heliga jungfrun för denna sägen, välsignande
Engelbrekt, som lyckats afvända skenet från henne. Med hvarje
dag som kom afbidade hon med oro den minsta underrättelse
från Engelbrekts hus, och Kerstin var den, som bragte henne
budskap om allt, som tilldrog sig där, utan att hon därför
lät förstå, det hon anade hvad som drog stolts Agnes hjärta
till bergsmannens anspråkslösa hem. Först denna dag hade
hon talat mera oförbehållsamt om ungersvennen och hans
kärlek. Hon ville utföra sin plan att sammanföra de älskande,
och hon anade icke, hvilken mäktig bundsförvandt, hon
därutinnan fick i bådas farligaste fiende.
Och nu stod Erik, han som velat våga lif och blod för
Herman och den han hade kär, nu stod han som denne
fiendes budbärare, öfverlämnande brefvet i Agnes händer och
tillstyrkande henne att följa det råd, som däri gafs och som han
var öfvertygad om var detsamma, som Kerstin gifvit.
Agnes bröt med en känsla, som hon ej kunde förklara,
det lilla brefvet. Hennes oro gränsade till ångest, och tårar
skymde de sköna ögonen. Brådskande genomläste hon brefvet.
Där stod:
»Vid brädden af den graf, hvarur du förgäfves sökt rädda
mig, beder jag dig, Agnes, skänka mig ett ögonblicks samtal.
Jag besvär dig vid allt hvad du håller heligt, hör min bön!
Herman.»
Agnes sammanpressade brefvet och tryckte det hårdt mot
sitt hjärta. Det var något inom henne, som sade, att hon
icke borde lyssna till denna begäran, ett ögonblick var hon
till och med färdig att tro brefvet vara falskt. Herman var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
