Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skymtade fram bakom stenen, liksom väntade han, att bullret
af striden skulle upphöra, innan han fortsatte sin väg.
Agnes följde med blicken sin faders sven, som
fogdesvennerna förde med sig, och hennes oroligt klappande hjärta
tillät henne icke att hafva öga eller öra för något annat, då
plötsligen ett skrik från Kerstin väckte henne och förmådde
henne att kasta blicken tillbaka.
Hon såg då strax bakom sig en reslig bonde, som svängde
en stor duk i handen, liksom om han varit färdig att kasta
denna öfver henne. Hon sprang hastigt ett par steg tillbaka,
och åsynen af mannen, men ännu mera af Kerstin, kom henne
att glömma både sin faders sven och sig själf.
Den reslige bonden hade synbarligen blifvit hindrad i
sitt uppsåt, hvad nu detta än kunde vara, af något alldeles
oförutsedt, men som på honom gjort ett sådant intryck, att
han nästan tycktes hafva förlorat medvetandet. En
uppenbarelse ur andevärlden skulle knappt kunnat så förstelna
lemmar och blick. Och utom all fråga var det åsynen af
Kerstin, som utöfvade detta inflytande på honom. Hans ögon
voro alldeles fastlästa vid hennes, och hans mun stod
vidöppen.
Kerstin å sin sida tycktes till en början fästa föga mera
afseende på mannen än som var en naturlig följd af den
gärning, hon sett honom i begrepp att utföra. Men allt efter
som mannens blick hann verka, tändes en flamma i hennes
ögon, som gjorde henne förfärlig att åse.
»Mördare», skrek hon med en hjärtslitande röst, »gif mig
kedjan!»
Och med en vighet och styrka, som väckte Agnes’
förundran i hög grad, störtade hon på den till utseendet liflöse
mannen. Men hennes rop väckte denne till lif. Han tryckte
handen hårdt mot sitt bröst, som om han velat skydda kedjan,
ehuru någon sådan icke syntes där, och med ett utrop flydde
han bort öfver den obanade marken mellan slaggvarpen.
Kerstin följde efter, men hennes krafter sveko henne
snart. Hon sjönk till marken. Agnes, som under tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
