Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvunnit väldet öfver sig själf, skyndade till hennes hjälp, och
hon hörde henne upprepa:
»Min kedja ... gif mig min kedja åter!»
»Du får henne, Kerstin ... du får henne nog», yttrade
Agnes, sökande, så godt hon kunde, lugna den stackars flickan,
»men låtom oss skynda, här kunna vi icke stanna. Ser du»,
och hon pekade bort åt fogdegården, »där komma tvenne män,
och, om jag icke misstager mig, är den ene af dem, Johan
Wale. Kom, kom Kerstin ... rädda mig, rädda mig, du har
lofvat det ...»
Men Kerstin hörde intet. Hennes ögon stirrade vildt
och medvetslöst framför sig, och under tiden nalkades de båda
männen allt närmare, tydligen påskyndande sina steg.
Agnes såg sig omkring i den största oro. På något
afstånd såg hon Engelbrekts gård. Den låg ej längre bort, än
att hon kunde hinna den, om hon ansträngde sig. Hon såg
åt ett annat håll vägen till strömmen och bron; men att
hinna denna var vida omöjligare än att tillryggalägga det
återstående vägstycket till Engelbrekts hus. Och nu såg hon
tydligt, att den ene af männen verkligen var Johan Wale.
Det fanns icke längre något val. Hon lämnade Kerstin
och ilade med vingsnabba steg framåt vägen till Engelbrekts
hus. Lyckligtvis undanskymde den stora stenen en god del
af det vägstycke, som Agnes hade att tillryggalägga, innan
fogden hunnit fram till stugan och Kerstin; och ju närmare
hon kom sitt mål, desto tryggare var hon, ty fogden skulle
ej våga förfölja henne inför de ögon, hvilka otvifvelaktigt
därifrån skulle kunnat bevittna hans gärning.
Engelbrekts gård var på ena sidan omgifven af en
inhägnad plats, beväxt af höga lummiga träd. En liten port
förde utifrån in i denna inhägnad, och händelsevis stod nu
denna port öppen.
Agnes märkte denna tillflykt undan fogdens blickar, som
säkert på afstånd följde henne, och alldeles maktlös nedsjönk
hon under hvalfvet af en stor hängbjörk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
