- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
333

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kungabrefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Småsvennen skyndade ut med lätta steg, och en stund
därefter inträdde Engelbrekt.

»Varen hjärtligt välkommen under biskop Tomas
Simonssons tak», sade biskopen och gick Engelbrekt till mötes.
»Hvilket lyckligt tillfälle skänker mig nöjet af edert besök?»

»Jag kommer från konungen», svarade Engelbrekt.

»Från konungen?» sporde biskopen och såg förvånad på
sin gäst.

»Från konungen», upprepade denne, »och medför bud och
bref från honom till riksens råd.»

Han vände sig härvid om. Det lät, som om någon rört
sig bakom honom, men hvarken han eller biskopen såg till
någon.

»Och hvad gäller det brefvet?» frågade åter biskopen.

»En undersökning af de klagomål, Dalarnes allmoge
genom mig framfört inför konungen öfver hans fogde Jösse
Eriksson.

Därefter omtalade Engelbrekt sin färd och huru allt
utfallit efter hans önskan.

»Jag steg i land i Söderköping», sade han, »efter intet
fartyg låg i Köpenhamn, som ämnade sig till Stockholm.
Där fanns i staden eder gårdsfogde med några af edra hästar,
som han inköpt för eder räkning, och en af dem har jag
begagnat hit till Strängnäs. Se, därför sen I mig här.»

De båda männen samtalade länge med hvarandra, och
det var sent, när Engelbrekt af Nils Bosson fördes till sitt
sofrum.

Men när allt var tyst i slottet och endast vindflöjeln på
tornet hördes gnissla för vinden, smög sig en mörk skugga
genom den långa gång, som ledde till Engelbrekts sofrum.

Dörren öppnades ljudlöst. Där inne var det
jämförelsevis ljust, ty månljuset föll på denna sida af slottet. Skuggan
gled in i rummet, tyst och försiktigt, färdig att vid hvarje
steg framåt taga till flykten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free