Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Objudna gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan fru Birgitta en stund betraktat sin herre och man,
frågade hon:
»Hafven I nu betänkt eder, min herre och husbonde?»
Fogden såg upp och vände sig med en genomborrande
blick mot sin hustru.
»Blif ej vred på mig, käre man», fortfor fru Brigitta
med en mild och nästan klagande stämma, »I veten väl, att
ingen vill edert bästa så mycket som jag. I kunnen tro mig
och I hafven ju mer än en gång erfarit, att mina
förutsägelser icke slå fel.»
»Drömmen är som strömmen, Birgitta», svarade fogden
afbrytande.
»Icke alltid, och aldrig när min fader, den stränge
riddaren Ulf Jonsson, visar sig för mig. Jag beder dig, käre
husbonde, låt af med hvad du har för händer, jag vet det ej till
fullo, men de stora tillrustningarna och det myckna folket
säga mig tillräckligt, att något allvarsamt är å bane ...»
»Har du allt redo till våra höga gästers emottagande,
Birgitta?» sporde fogden ännu en gång afbrytande sin
husfru och bemödande sig att leda hennes tankar i en annan
riktning.
Men fru Birgitta lät icke afbryta sig. Hon älskade sin
man, och för henne var nu något helt annat hufvudsak än
gästabudet.
»Det var förlidet år vid denna tiden», sade hon, »när du
redde dig till att rida upp i Dalarne med grefve Hans, som
min fader första gången visade sig för mig och bjöd mig
afstyra den färden. Du lät dig dock ej afstyras. Andra gången
visade han sig för mig, när herrarna af rådet kommo i höstas
att hålla undersökning, och du ville förmena dem tillträde
på riksens slott. Då lydde du dock min varning, och du
har ju ej haft skäl att ångra dig. Nu i natt såg jag åter
min fader stå vid sängen och peka på dig, under det han
bekymmersamt skakade sina hvita lockar. Käre, käre man, låt
af med hvad du har för händer, lyckan växer icke på den
mark, som trampas af våldet ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
