Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Objudna gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett matt leende drog sig öfver fogdens välformade mun,
och hans öga blickade mera öppet än vanligt på den blida
kvinnan, som talade fridens och försoningens ord till honom.
Men det var blott ett ögonblick; sedan rullade blicken lika
misstänksam och hård under ögonbrynen.
»Jag lydde dig», utbröt han, »när de ärlige herrarna och
gode männen af riksens råd voro här i höstas; ja, ja, det kan
synas så, men det var dock något helt annat än dina
drömmar, som då bjöd mig foglighet ...»
»Du har låtit mig förstå det förr en gång», afbröt fru
Birgitta, »det var kungens bref, som bergsmannen hemförde
till rådet, och som du icke visste, om det verkligen var
framlämnadt eller icke ...»
»Ja, det var konungens bref, och vid de fem såren, hade
jag haft min skrifvares bref i handom, då ... vid vår herres
trä, jag hade ej släppt en af de goda herrarna in på
konungens slott. Nej, Birgitta, du skall en gång få se, hvilken
makt en konungens fogde äger. Så sant jag bär mitt
sköldemärke med äran, den styfsinte bergsmannen och hela hans
hus skola vittna om Jösse Erikssons hämnd.»
»Och jag säger dig, min herre och husbonde», genmälde
husfrun, »jag säger dig, att just därigenom skall du
frammana straffet öfver ditt eget hufvud. Den unge mannen,
som fördes hit från Gripsholm och som nu försmäktar
därnere i tornet, man har sagt mig, att han är Engelbrekts
fosterson ... Är det så, käre man ... gif honom friheten åter,
det är det första villkoret för att afvända olyckan från dig och
mig, och sedan ...»
»Och sedan?» sporde fogden med förvåning, då hans
husfru tvekade att fullborda meningen.
»Sedan skall du räcka Engelbrekt handen och säga: jag
vill godtgöra hvad jag brutit.»
Fogdens blick uttryckte den högsta grad af undran vid
dessa hans milda hustrus ord, men snart därefter låg där ett
vildt hån i hans skumma öga, och så antog hans anlete ett
uttryck af den högsta vrede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
