Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Objudna gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bordet, och hennes ögon voro fuktiga af tårar. Hennes man
misstog sig dock alldeles på arten af denna rörelse, som han
ansåg vara harm och vrede öfver förlusten af det viktiga
brefvet, äfvensom öfver den med anledning däraf följande
ovissheten. Under inflytandet af denna föreställning räckte han
henne ett annat bref, skrifvet på hösten i Köpenhamn, också
af Mårten Skrifvare.
Detta lydde så:
»’Här har varit mycket att göra och många svårigheter
att öfvervinna. Hans nåde konungen var länge icke att få
till tals, och när det slutligen lyckades, afvisade han mig
med snäfva ord. Jungfru Cecilia, som förra gången, jag var
här i edra ärenden, var så villig att tjäna eder sak, är nu
alldeles omedgörlig. Jag höll på att förtvifla om eder, men då
jag betänkte, att herrarna af rådet där hemma icke kunde
företaga något, när de saknade konungens bref, och då jag
tillika är förvissad om, att I skolen stå vid edert ord och
ihågkomma eder fattiga tjänare med något, hvartill han kan
lita sig, så beslöt jag att afbida ett lägligare tillfälle. Några
af de danska herrarna, förnämligast herr Erik Krummedik
och den unge Otto Pogwisch samt hans moder fru Ida till
Gladsax, hvilken gärna begagnar hvarje tillfälle att visa sig
förmå mer än jungfru Cecilia, voro mig till undsättning.
Genom deras tal omvändes också så småningom konungens
sinne, så att han åtminstone lät mig komma inför sig. Sedan
har jag lyckats allt mer stadfästa hans goda tankar om eder,
så att I kunnen vara alldeles lugn. Konungen eder herre,
skall alltid stå på edert bästa. Det visade sig, då den
belialsmannen Engelbrekt åter kom hit i förliden vecka.
Konungen ville icke lämna honom företräde, och då jag, för att
yttermera stärka eder sak, lade ett godt ord för
bergsmannen, fick han visserligen komma inför konungen, men knappt
hade han börjat att orda öfver eder och eder framfärd i Dalarne,
så slog konungen upp med handen och sade: »gå bort och
kom aldrig mer för mina ögon!» — I kunnen däraf finna,
om jag varit eder till någon tjänst eller icke. Den gudlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
