Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Objudna gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergsmannen vågade väl hota, just som han vände sig från
konungen och lämnade salen, att han ännu en gång skulle
återkomma, men sker det, så lärer det väl blifva hans sista
färd, så vida icke dessförinnan eder arm rammat honom. I
kunnen nu förfara med honom, som eder godt tyckes, han
är i eder hand, och död hund skäller icke mer.’»
Med triumferande min mottog Jösse Eriksson brefvet ur
sin hustrus hand, sedan hon genomläst det. Men icke heller
detta bref hade på henne utöfvat åsyftad verkan.
»Gud och den helige Olof, mitt fädernerikes
skyddspatron», sade hon, »förändre ditt sinne, Jösse Eriksson,
medan tider är. Jag är en arm, olycklig kvinna», tillade
hon sakta, liksom för sig själf.
Mannen stod där åter färdig att tilltala henne med hårda
ord, då han hindrades af en småsven, som anmälte, att herr
Krister Nilsson och herr Karl Knutsson höllo på borggården.
Fogden skyndade fram att fatta sin hatt, för att ila sina
förnäma gäster till mötes, medan fru Birgitta ångestfullt lutade
sitt hufvud mot sina händer och vände sig bort.
»Fort, hustru», skrek därvid mannen till henne, »se till,
att allt är i godt skick och att intet fattas. I frustugan
skall du visa de förnäma fruarna och jungfruarna ett
vänligt och fryntligt ansikte, spar därför dina tårar tills du blir
ensam.»
Medan han yttrade detta, hade han spänt om sig sitt
svärd och kastat öfver sig en fin zobelbrämad mantel. Han
fattade sin hustrus hand, för att ledsaga henne till frustugan,
då åter dörren öppnades, och en lång, reslig sven inträdde,
förande en gammal man i bondekläder med sig.
»Hvad är det?» sporde fogden med en myndig ton.
»Viktiga nyheter», genmälde svennen, »om jag icke
bedrager mig.»
»Är du ej mera viss därpå, så får det stå till med hvad
du har att säga.»
»Om icke detta bedrager mig, så äro tidenderna viktigare,
än om de höga herrarna få vänta en stund på eder», genmälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
