Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Objudna gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällan så högt, att riddaren kunde få skåda in i hennes sköna
ögon, och leendet, som krusade hennes läpp, var så matt, att
han borde hafva afkylts i sin ifver att behaga, om han icke
haft allvarsamma planer med afseende på henne.
»Nu har jag varit eder man, stolts jungfru, på vägen
från Göksholm och hit», sade slutligen herr Magnus, för att
framtvinga något bestämdt svar af den tystlåtna flickan, »men
I hafven dock icke gifvit mig någon handfästning. Det är
dock bruket, att riddaren bär ett tecken af sitt hjärtas dam ...»
»Edert hjärtas dam, herr Magnus Bengtsson», svarade
Agnes och försökte att le, »kan ju vara okunnig om sin
utkorelse!»
»Okunnig», sade riddaren med ohöljd förvåning, »huru
kunnen I säga sådant, stolts jungfru?»
Nu höjdes Agnes blick upp till den närgångne riddaren,
och i den låg tydligare, än om det blifvit uttaladt i ord,
hennes hjärtas svar. Magnus Bengtsson, som emellertid icke lade
mycket märke till sådant, tog alltsammans som ett vanligt
skämt och yttrade i samma ton som förut:
»Där hänger eder handske, stolts jungfru, gif mig den,
jag vill bära den som hjälmprydnad på mitt hufvud; I skolen
se, huru jag vill svänga min glafven vid nästa ringränning
eder till ära.»
Och utan att afbida jungfruns svar fattade han den lilla
hermelinsbrämade handsken samt ryckte den af guldhaken, på
hvilken den hängde vid den pärlsydda lifgördeln.
Den sköna flickans ögon blixtrade af vrede vid detta
tilltag af Magnus Bengtsson. Hon sträckte ut sin hand efter
den röfvade handsken, och med en blick och min af en
drottning sade hon:
»Att själf taga minnestecknet, det visste jag icke vara
riddarsed ...»
»Handsken först och handen sedan, stolts jungfru»,
svarade riddaren skämtande, ehuru hans blick liksom skyggade
undan för det jungfruliga majestät, som strålade ur de stora
mörka ögonen, »nu behåller jag handsken!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
