Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kungabrefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven Jösse Eriksson tycktes rufva på något hårdt genmäle
till sin underfogde. Denne var dock icke svarslös.
»Sant talen I, stränga riddare», sade han, »dock besinnen
I icke, att riksens råd bundit händerna på konungens fogdar,
och att det är svårt att lita på den gårdvar, hvars mun
blifvit tillstoppad. Det kunde väl hafva händt, att intet bud
kommit hit till slottet, förrän bönderna stått utanför slottets
portar. Alla vägar och stigar, som leda hit nedåt, hafva
varit så väl bevakade, att intet bud kunnat komma fram.
Att jag kommit igenom, det hafven I den saken att tacka
för, att bönderna nu tågat längre söderut och slutit sig till
hufvudhären.»
»Vi hafva intet skäl att klaga på eder», tog nu den
gamla herr Krister till orda, »I skolen tvärtom hafva tack
för eder snabba ridt och eder omtänksamhet, men här synas
mig goda råd dyra, och jag skattar som en lycka, att så många
af riksens råd äro här närvarande. Viljen I, vördige fader
biskop Knut, först säga eder tanke om detta ärende, och huru
det synes eder vara bäst och nyttigast att därmed handla.»
Biskopen tog sig god betänketid, innan han svarade.
Slutligen sade han:
»Såsom det vill synas, lära dalamännen, hvilka till denna
tid lefvat tysta och stilla inom sina berg, vilja införa en ny
sed i Sveriges rike. Det var nu icke längre sedan än i höstas,
nu sistleden, så voro de också stadde på tåg hit neder. Den
leken tyckes mig vara skäl att göra en snar ända på och näpsa
bönderna så, att de förlora lusten för slikt. Dock lärer väl
för ögonblicket icke vara sådan styrka att tillgå för riksens
herrar och män, att de kunna med ens göra detta böndernas
företag om intet. Därför är det min mening, att riksens råd,
som här församlade äro, rida ut mot bönderna och söka i
godo få dem att återvända. Sedan få vi tid att tänka på,
huru vi må betaga dem lusten att vidare på detta sätt tåga
ut öfver Dalälfven och sätta riket och dess öfriga allmoge oro
i hufvudet. Är det någon, som har ett bättre råd, så säge
han det ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
