- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
29

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kungabrefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Knappt hade den gamle herren slutat, förrän dörren åter
öppnades och en ryttare syntes. Det var en af svennerna på
Västerås slott, som fogden Johan Wale träffat stadd på en
rundridt till det omkring Västerås förlagda Jösse Erikssons
folk, och som han gifvit befallning att ofördröjligen rida norr
ut och kunskapa om bönderna.

»Bondehären har brutit upp», sade han, ännu andfådd af
den häftiga ridten. »Engelbrekt själf med det beridna folket
såg jag på Hofdesta äng, en knapp half mil här utanför
staden.»

Denna underrättelse bestämde alla att sluta sig till herr
Kristers och biskopens mening.

Herrarne reste sig därpå, för att rusta sig till ridten,
och några ögonblick därefter såg man svenner i sporrstreck
rida från Västerås slott i alla riktningar utåt bygden.

*



Snart stodo de båda fogdarne ensamma i den stora salen.

Jösse Eriksson hade nu återvunnit fattningen. Sedan
befallningen var lämnad, att hans svenner skulle hålla sig
färdiga, så väl de, som voro på slottet, som de, hvilka
befunno sig i den kringliggande trakten, och sedan ilbud
blifvit utsända till de närmaste slotten och herregårdarna,
började han allt mer och mer kunna öfverskåda sin ställning.
Han fann därvid, att på det hela taget intet var för honom
förloradt. Herrarne ville detsamma som han, och i
hufvudsaken var det ändå alltid han, som skulle fälla Engelbrekt,
och sedan var han obestridd herre öfver Västmanland och
Dalarna.

Han började till och med känna en viss belåtenhet med
den vändning, saken tagit. Blott två ting kunde inträffa:
antingen tågade bönderna tillbaka, eller också skulle
sannolikt en belägring af slottet inträffa. Men hvilketdera som
blef fallet, så skulle han, Jösse Eriksson, vinna därpå. Något
tredje kunde han icke tänka sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free