Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kungabrefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ur hans ögon flammade en eld, som de båda fogdarna
knappast kunde uthärda.
»Jag har låtit hämta eder upp ur tornet», började Jösse
Eriksson med myndig ton, »I kunnen nu rädda ...»
Han fick icke fortsätta längre, förrän Johan Wale med
mycken ifver afbröt honom.
»Förlåten mig, Jösse Eriksson», sade han, »men är detta
den ädle Herman Berman?»
Fogden spände sina tindrande ögon i talaren, utan att
begripa, hvad han menade med denna fråga.
»Är det möjligt», fortsatte Johan, »att I hafven kunnat
tillåta en sådan behandling af Engelbrekts fosterson ... Jag
förstår dock väl», tillade han, då han såg, att Jösse Eriksson
var färdig att afbryta honom, »jag förstår dock väl, att I
hafven blifvit förd bakom ljuset, och jag skattar mig lycklig
att hafva kommit tillstädes i rättan tid, för att göra en ända
på eder fånges lidande. I tron mig icke, Herman, men I
skolen finna hos mig samma goda vilja för eder, som då vi
sist talades vid i lunden utanför eder fosterfaders hus ...»
Hermans öga flög med ett uttryck af förakt öfver den
talande, som han så till vida begrep bättre än den förvånade
Jösse Eriksson, att han var viss om, det idel svek bodde
under allt hans fagra tal.
»Mycket har timat», fortfor Johan Wale, »medan I
hafven setat i tornet först på Gripsholm och sedan här. Sådant
svek kunnen I dock icke tillvita mig, som vederfarits eder
af grefve Hans. Jag nämner det blott därför, att I däraf
kunnen fatta, hvad jag nu hoppas förmå fogden öfver
Västmanland och Dalarna, att göra för eder, det nämligen, att
eder fosterfader, som är på väg att falla ett offer för samme
herre, måtte kunna räddas genom eder! Engelbrekt är i fara,
Herman, och I kunnen rädda honom ...»
»Talen icke ett ord mera till mig», afbröt Herman den
brådskande herr Johan, »det är förspilld möda ... Jag tror
icke på en nidings ord, och hvar mans niding ären I, fogde,
och kunnen nu mera icke aftvå eder vanära, ty jag säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
