Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kungabrefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eder härmed, min klinga skulle skändas, om hon drucke edert
blod ...»
»Fånge!» röt härvid Jösse Eriksson till, men hejdades af
Johan, som med en talande blick lade handen på hans arm.
»Jag upprepar hvad jag sist sade eder, I hafven rätt att
tilltala mig så, jag vredgas därför icke däröfver och jag hoppas
den dag skall komma, då jag kan uppgöra min sak med eder
på ett sätt, som I väl icke vänten. Men nu gäller det eder
ädle fosterfader, han hotas med neslig död, ungersven, och ett
ord af eder kan rädda honom ...»
Fogden uppdukade härvid en historia om huru
Engelbrekt råkat i fångenskap och nu hotades med döden, samt att
undersökningen nu som bäst påginge inför riksens råd helt
nära Västerås slott. Han skulle ofelbart dömas till döden,
men det minsta medgifvande från hans sida kunde åtminstone
åstadkomma ett uppskof; man vunne tid, och därunder skulle
herr Johan själf och äfven Jösse Eriksson rycka honom undan
hans förföljare. För att göra fogdarnas deltagande för
Engelbrekt troligt afmålade han i bjärta färger en häftig missämja,
som uppstått mellan dem och rådet, en missämja, som alldeles
omstämt dem och gjort dem till folkets vänner.
»Men hvad som skall ske, måste ske snart ... Skynden
eder därför, Herman, och fatten pennan. I behöfven blott
skrifva dessa ord», fogden lade, medan han talade, papperet
till rätta och doppade pennan i bläckhornet samt räckte den
åt fången, »I behöfven blott skrifva dessa ord: ’gifven vika
fosterfader, däraf skall följa allt godt. Tänken på eder
Herman!’ I finnen väl», tillade han med ett öfvertygande leende,
»att man ej får vara allt för tydlig i sådana saker som
denna.»
En stunds tystnad inträdde, hvarunder båda fogdarna
med spänd uppmärksamhet följde hvarje rörelse i fångens ädla
ansikte. Denne tycktes öfverlägga.
»Nå väl», sade han slutligen, »det kan vara sant, hvad
I sägen mig om min fosterfader, hvarom icke, så skadar det
icke, att han får en underrättelse från sin försvunne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
