Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man förutse, och frågan blef därför egentligen den, att icke
behöfva göra eftergifterna för stora samt att så skyndsamt
som möjligt få saken bilagd, på det att icke smittan måtte
sprida sig till öfriga landskap.
Detta blef samtalsämnet mellan biskopen och herr Krister,
när de ridit en half fjärdingsväg. Äfven grefve Hans deltog
lifligt i detta samtal, ehuru han som utländing var mindre
hemmastadd i de svenska förhållandena och snarare med en
viss beundran framhöll kraften hos denna allmoge, hvars like
han förgäfves letade efter utom Sveriges landamären. Han
var på det hela taget den, som mest fördomsfritt kunde se
och bedöma sakerna, mycket bidrog ock hans kännedom om
fogdarnas grymma godtycke och hans bekantskap med
Engelbrekt att stämma honom fördelaktigt för bönderna, — något
hvartill de svenska herrarne lyssnade med en icke obetydlig
förundran.
Helt olika var sinnesstämningen i andra ledet af detta
riddartåg. Det utgjordes af Ture Turesson och Nils Stensson,
som redo på ömse sidor om Karl Knutsson. Af uttrycken
i de efter dem ridandes anleten, riddarnes af Vasasläkten Karls,
Johans och Nils, kunde man, åtminstone i de två sistnämndes,
läsa bifall till hvad bland de nämnda herrarne yttrades. De
ställde sig helt och hållet på fogdarnas sida och månget till
och med häftigt ord yttrades mot bönderna. Dock voro Ture
Turesson och Nils Stensson de, som oförsyntast utforo mot
allmogen och Engelbrekt. Karl Knutsson var mera åhörare,
ehuru, när han någon gång yttrade sig, man icke kunde
förmärka annat, än att han var af samma tanke som sina
svågrar.
»Nej, så vill jag hafva det», utropade Nils Stensson, »som
de hafva i kejsarriket och äfven i Frankland och England;
där behöfver icke en riddare tänka på någon befallning
nedifrån och knappast uppifrån heller, ty på sin borg är han
själf herre och konung; förhåller det sig icke så, kära svåger
Karl. ..?»
Karl Knutsson nickade jakande till svågerns fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
