Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I hafven rätt, Nils Stensson», tillfogade Ture Turesson,
»herrarne och riddarne utgöra riket, allmogen står nedanför
dem och är deras undersåtar; så måste det blifva hos oss,
och det hörde jag många gånger eder morfader och namne,
svåger Karl, gamle herr Karl Ulfsson till Tofta, hvilken,
liksom I, länge vistats i länderna där ute, — jag hörde honom
ofta säga, att på herremakt skall landets makt byggas. Jag
är af samma tanke som den gamla drotsen och lagmannen,
och, vid bjälken i mitt sköldemärke, jag vill se den mannen
i synen, som skulle vilja föreskrifva mig lagar på
Kråkerum, min fäderneärfda gård, vore det så ock konungen öfver
Sveriges rike.»
»Det är dock», inföll Karl Knutsson, »en väsentlig
skillnad mellan ridderskapet där ute och hos oss. Den tyske herren
har sitt län ärftligt, och det kan icke fråntagas honom af
kejsaren utan mycken svårighet. Därigenom hafva de där ute
mycket större makt än vi här i Sverige. Bönderna betyda
intet där ute, och något sådant, som timade här, då
bondehären i konung Albrekts dagar tågade mot Stockholm för
den fångne Magnus Erikssons befrielse, något sådant kan där
ute icke ske.»
»Slott och län», vidtog åter Ture Turesson förbittrad, »I
minnen mig på en sak, som väl i denna stund vållar
missnöje hos hvarje herreman här i landet mot vår herre
konungen. Är jag icke allt för illa underrättad, finnes icke ett
slott af något värde numera i svensk mans hand ...»
»Sådant kan dock ändras», genmälde Nils Stensson. »När
nu kriget slutar och konungen kommer hit, få vi väl tillfälle
att vinna ändring härutinnan. Af konungen synes mig vara
minst att frukta för Sveriges ridderskap, men ...»
»Någon annan skulle vi då hafva att frukta?» sporde
herr Ture förvånad.
»Jag säger icke det, men allmogen kan gifva oss mera
att göra, än som vi skulle önska.»
»Det talet likar mig väl att höra», utropade herr Ture
skrattande, »eller kanske I hafven andra seder där i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
