Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engelbrekt, »detta spörsmål är till sin mening, om ej till sin
ordalydelse detsamma, som I gjorden mig icke långt härifrån
för omkring ett halft år sedan, mitt svar är också detsamma.
Min och männens af Dala mening är ingen annan än den,
att vi vilja lefva med lag och rätt i Sveriges rike. När detta
goda beröfvas oss, så vilja vi försvara det, det är vår rätt
och plikt, liksom det är hvarje människas plikt att försvara
sitt eget lif.»
»I glömmen dock, bergsmän», inföll biskop Knut, »att
den bryter lag, som tager sig rätt med våldsam hand. Vett
talar inför domarbordet; men icke svärdet.»
»Sanna äro edra ord, nådige herre, vördige fader biskop»,
genmälde Engelbrekt. »Vi hafva också bjudit oss med lif och
gods att stå till rätta inför lagen, men vi hafva afvisats med
hån och förakt. Vi enfaldige bergsmän och bönder hafva då
ej vetat bättre råd än att med makt skydda oss själfva;
hafven I ett bättre att gifva oss, så sägen oss det, och vi vilja
följa det. Ty ingen af oss, det kunnen I veta och förstå,
ädla herrar och gode män, ingen af oss vill bortkasta lif och
egendom eller offra tid för något, som vi kunna vinna i
allsköns ro. Sägen oss därför, hvad eder mening är, och vi vilja
alla lyda eder, men märken det väl, det är framför allt fråga
om, att lag och rätt och gammal god sedvänja skall råda
bland oss. Med dessa följer freden, i annat fall ...»
Engelbrekt fullbordade icke meningen, utan lät sitt klara
öga hvila på biskopen, väntande dennes svar. Men biskopen
blef svarslös. Han hade intet att säga till detta tal, intet
råd att gifva.
»Förstår jag eder tystnad rätt, nådige herre,» återtog då
Engelbrekt, »så finnen I, att de fattige män af Dala icke
hafva kunnat handla annorlunda, än som de gjort, och jag
säger det inför eder liksom inför konungen, om jag ännu en
gång kommer till samtals med honom, jag och mina
medhjälpare alla hafva gripit till svärd och udd för lagen, icke
emot lagen, och den ed hafva vi svurit inför Gud och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
