- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
49

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrkans helgedomar: inom vår landsända skall hädanefter lag
råda och gammal god sedvänja, eller vilja vi sätta lifvet till.»

Gamle herr Krister tog nu till orda.

»Såsom mig synes», sade han, icke utan skärpa i röst
och blick, »kan dock aldrig ett tåg utom eder landsgräns,
bergsman, med en sådan makt, som den I nu fören med eder,
få namn af att upprätthålla lag och rätt. Detta är icke
försvar, det är anfall ... Och det mån I veta, bergsman, att väl
så stor styrka som denna kan vår nådige herre konungen och
riksens herrar och män uppställa mot eder, om I viljen bida.
Men då blir ju strid och blodstörtning och manfall inom
riket, det Gud förbjude.»

»Nej, nej, ädla herr Krister», gentog Engelbrekt med
värma, »sådant kan icke inträffa. Då skulle Sverige rikes
herrar och de ärlige männen af frälset göra gemensam sak
med konungens fogdar och lagens vrängare! Nej, slikt är
omöjligt, herre! Och ginge edra ord, det Gud af sin nåd
förbjude, ginge de i fullbordan, då blefve det strid mellan
svenske män, det är sant, men kommen det i håg, stränge herre,
att Guds är segern, och Guds sak är lag och rätt, icke olag
och orätt. I dragen eder väl till minnes, stränge riddare
och ärlige män af riksens råd, när vi sist, nu i höstas
sistlidne, stodo här ansikte mot ansikte, att vi män af Dala
fogade oss efter eder vilja och drogo hem till våra berg igen.
Det talar bäst för, om vi vilja freden eller icke. Men fred
äga vi icke och vinna den aldrig, så länge Jösse Eriksson
sitter som konungens fogde på Västerås slott. Se, därför
befinna vi oss nu här, och innan denna sak blifvit drifven
igenom, vända vi icke hemåt.»

»Men det faller mig dock underligt före», tog nu åter
biskop Knut till orda, »det faller mig underligt före, att I
hafven dragit ut med sådan makt. Saken står, mig veterligt,
på samma punkt, som när I och edra män lofvade och svuro
att icke vidare åstadkomma något buller. Denna leken kan
stå eder dyrt, Engelbrekt Engelbrektsson, och vid Guds
moder det länder riksens råd till föga fromma, om det på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free