Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin hand krossa den fräcke nidingen. Men denne sköt Agnes
framför sig, och den knutna, kämpastarka handen föll
maktlös ned vid den förtviflades sida.
Agnes var mera död än lefvande. Fasan af hvad hon
hörde hade gjort henne viljelös. I Johan Wales öga däremot
glödde en brand af hemsk fröjd. Han tycktes frossa af de
kval, som hans ord framkallade. Rågande måttet af sin
grymhet, tillade han:
»Det mågen I ock veta, Agnes, att det är eder kärlek,
som dödar Herman Berman, och att eder kärlek också ensamt
förmår rädda honom. Räcken mig er hand, sägen att I viljen
blifva min, och Herman Bermans kedjor skola lösas, och han
skall vara fri som fågeln!»
Han gjorde ett uppehåll, och det tindrade i hans öga,
liksom i ormens, när han leker med sitt rof, innan han
slukar det.
»I skolen få rund betänketid», sade han, »jag vill vänta
edert svar till S:t Hans afton, nu nästkommande. Har jag
icke då före middagen fått edert ja och löfte, så ligger på
slaget tolf Herman Bermans hufvud mellan hans fötter. Det
är mitt löfte, så visst jag nu rider till mitt fasta slott
Borganäs.»
»Och nu, tillåten mig ledsaga eder till frustugan,
jungfru Agnes, I hafven hållit trogen vakt om den stackars
fången!»
Härmed ropade han åt dörren. Svennerna skyndade in
och omgåfvo Herman, men fogden lade Agnes arm i sin och
förde henne ut.
Herman såg efter dem med en blick, hvari låg den
svartaste förtviflan och en outsäglig smärta. Med en djup suck
sjönk sedan hans hufvud ned emot bröstet, och han lät utan
motstånd den leende mäster Jörgen fastlåsa länkarna omkring
hans handlofvar.
Just som svennerna voro i begrepp att föra bort den
fångne, inträdde åter Johan Wale, och strax efter honom en
lång, välväxt sven, som med en viss skygghet betraktade fången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
