- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
68

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Riddarens plötsliga ankomst och de ord af mod och kraft,
som han talat, hade åter lifvat fogden, och han var, så länge
riddaren och Johan Wale talade och uppgjorde planer, en liflig
deltagare i samtalet, men så fort han lämnades åt sig själf,
var det som om spänstigheten i hans själ mattats och som
han åter sett spöken midt på ljusa dagen. Han hade låtit
uppbära vin på lönkammaren, där de tre herrarne öfverlagt,
och i djupa drag hade han druckit den ädla saften.
Det hade i sin mån bidragit att hålla lifsandarna uppe.
Nedkommen i gästabudssalen, gick han oroligt upp och ned i
rummet, medan riddar Ture och Johan Wale växlade de sista
viktiga överenskommelserna om hvad som nu skulle ske.
När sedan riddaren uppmanade honom att gifva befallning
om vindbryggans uppdragande, var det som om han icke hört
uppmaningen.

Han gick till dörren och tillsade en af kertilsvennerna
att bära in vin.

»Dröjen icke för länge, fogde», sade därvid riddaren, »inom
hvarje ögonblick kunna vi hafva riksens råd här, och då är
det för sent.»

»För sent?« utropade Jösse Eriksson.

»Ja, för sent!» genmälde herr Ture. »Följen I mitt råd,
så tillsluta vi slottet och sända bud till herrarne af rådet,
att vi ämna försvara konungens vår herres slott, tills han
själf kommer tillstädes! Komma herrarne indragande hit på
slottet — då finnen I väl fogde, att vi icke kunna draga
svärdet mot dem, och då lärer hvarken konungen eller någon
annan kunna hålla edert herravälde uppe.»

Fogden satte sig på bänken framför långsidan af bordet.
Han stödde händerna mot sina knän, och blicken stirrade på
det bonade golfvet framför honom, som om han riktigt djupt
begrundat riddarens ord.

Medan han så satt och riddaren harmset stötte sin häl
mot golfvet, så att den gyllene riddarsporren klirrade, kom
kertilsvennen med vinet och kredensade det för de båda
herrarne. Fogden fattade den skummande silfverbägaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free