Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Efter påsk», sade han, till en början liksom drömmande,
men sedermera allt lifligare, »efter påsk skulle jag hafva
räfsat den afgrundsbygden där uppe norr om älfven, så att
hvarken hund eller hane skulle hafva hörts där, och sedan skulle
jag hafva låtit några hundrade selandsbönder draga hit upp ...
ja, ja ... Det är min gamla älsklingsplan, och den skall vid
den helige Knut föras igenom. Engelbrekt, ha ... vik undan,
fördömde bergsman, hvarföre ställer du dig i min väg? ...
Jag har 800 svenner färdiga att på min vink rida upp öfver
älfven, 800 svenner! Sådan makt har ännu ingen fogde i
Sveriges land kommit dragande med ... Och nu är han här,
bergsmannen, här framför slottet ... Jösse Eriksson skall ännu
en gång vika för honom ... Nej», skrek han till, så att det
dånade i den stora salen, »i evighet nej, det skall icke ske!»
Han tömde återstoden af bägaren och störtade upp.
»Hissa vindbryggan, svenner!» skrek han i dörren och
vände sig därpå mot riddaren, som förvånad följt hans tal
och alla hans rörelser.
»Det är gjordt!» sade han, »och nu är jag mig lik igen.
I skolen ej undra på mitt vankelmod, riddar Ture. Jag menar,
att en oren ande haft makt med mig, men nu skolen I se!
Jag önskade, jag hade den lille bergsmannen här framför mig,
det skulle blifva mig och icke honom till fromma!»
En sven störtade in i salen.
»Riksens råd rida öfver vindbron, fogde, och om jag icke
sett fel, är Engelbrekt Engelbrektsson med!»
»Engelbrekt!» utropade båda herrarne på en gång.
Ȁr det sant, hvad en af svennerna sagt, som nyss
återkommit till slottet från staden, att gamle herr Krister
Nilsson blifvit lämnad som gisslan, så lärer det nog vara den
lille bergsmannen.»
»Lycka till, fogde», sade då riddar Ture och svängde sig
om på klacken, »mig synes det nu, som om det vore för sent
att fullborda vårt aftal!»
Han hade knappt talat ut, så öppnades salsdörren, och
herrarne af rådet, med biskop Knut i spetsen, inträdde. Sist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
