Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick den lille bergsmannen öfver tröskeln, men däremot
saknades gamle herr Krister.
Biskopen tog till orda och redogjorde för den
öfverenskommelse, som blifvit träffad med Engelbrekt på allmogens
vägnar, och att nu genast de nödiga brefven skulle uppsättas
och undertecknas. Under biskopens långa tal undergick Jösse
Eriksson en underbar förändring. Hela den osäkerhet, som
så tydligt gifvit sig till känna förut, var med ens försvunnen,
och i stället uppenbarade sig hos honom en kraft, som
dock ögonblickligen slog öfver i vildhet, en beslutsamhet, som
gränsade till våld. Hans blodsprängda öga rullade icke längre
omkring under ögonbrynen, liksom lurande på rof; detta var
funnet, och blicken borrade sig ned i detsamma med
förtviflans mod.
»Skall jag uppgifva riksens och min konungslige herres
slott?» sporde han, »och nu genast, i denna kväll?»
»Det är riksens råds vilja», svarade biskopen, »och grefve
Hans, som skall blifva eder efterträdare, är själf här tillstädes.
Märken dock, det är blott tills vidare, tills konungen, vår
herre, hunnit undersöka saken ...»
»Och det ären I, Engelbrekt», utbröt fogden mot denne,
»det ären I, som kommit detta verket åstad. Det är eder
vilja, som föreskrifvit rådet hvad det i denna sak gjort! En
man utan ära, en bedragare, färdig till hvilket nidingsdåd
som helst ...! Jag anklagar denne mannen, Engelbrekt
Engelbrektsson, för bedrägeri, för falskelig handel med konungen
och riksens råd.»
Fogden uppbjöd i sista stunden hela sin förmåga för att
rädda sig. Tystnad inträdde vid dessa hans ord, och allas
ögon riktades på honom själf och på Engelbrekt. Fogden
gjorde ett mäktigt intryck på herrarne, där han stod med
ena handen på sitt svärdfäste och den andra pekande på
Engelbrekt. Denne kastade äfven i förstone en blick af förvåning
på fogden, men när han såg, huru upphetsad och sig själf
knappt mäktig denne var, hvilade åter det lugna majestätet
på hans öppna panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
