Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rider hit öfver, sade han, så kan du bedja henne från mig
att tänka på S:t Hans afton, både den i fjol och den
nästkommande. Och därpå försvann han.»
»Fort, låt sadla min häst», ropade Engelbrekt, »jag vill
själf sitta upp!»
Han störtade mot dörren, men hejdades af munken, som
fattade hans hand.
»Nej, nej, Engelbrekt», sade denne, »lämna detta åt mig
och gossen här. Det skulle väcka onödigt uppseende, om I
drogen å stad midt i natten ...»
»I skolen råda härutinnan, fader Johannes ... Men sparen
icke hästarna, och Gud vare med eder. Du skall hafva tack,
Erik. Dina tidender äro guld värda.»
Munken och gossen lämnade rummet, och en stund därefter
hörde man ljudet af hästfötter, som aflägsnade sig från
gården.
Engelbrekt gick oroligt fram och åter i rummet,
försjunken i tankar.
Slutligen stannade han framför den nedbrunna brasan,
där endast en och annan ljusblå låga hoppade som andar öfver
de falnade kolen.
»Herman!» sade han långsamt, men tystnade åter, och
först efter en stund tillade han: »Sankt Hans afton!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
