- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
78

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


af, troende sig därigenom kasta en svart anklagelse på sin
ädle motståndare. Huggen tydde på ett uppretadt sinne, som
ej mera var mäktigt sig själft, och man behöfde ej söka länge
för att finna orsakerna. De svikna förhoppningarna, och ännu
mera själfva besittningen af brefvet, som icke kunnat vinnas
utan en handling, ovärdig ett ridderligt sinne, och som i följd
af Engelbrekts enkla berättelse kastade öfver innehafvaren
en skugga af niding — sådant kunde vara tillräckligt att
bringa den höge fogden utom sig. För detta sist nämnda
kunde väl fogden hafva försvarat sig, men hvad grefve Hans
beträffar, och säkert äfven flera af de vid tillfället närvarande,
var och förblef saken genom fogdens eget beteende klar.

Grefven satt länge i sina tankar, och när han reste sig
upp och började vandra fram och åter i rummet, var det snarare
för att gifva tankarna ännu friare färd, än för att afsluta dem.

Härunder afbröts han af en trumpetstöt från vakttornet,
och i den tysta natten uppfångade hans öra tydligt ljudet af
en ensam ryttare, som red öfver vindbryggan och in på
borggården. Han lyssnade en stund, men fortsatte därpå åter sin
vandring, tills stegen af någon, som nalkades rummet, åter
kommo honom att stanna. Ett uttryck af innerligt välbehag
öfverför hans anlete, när dörren öppnades och den väntade
inträdde.

Det var en gammal man med hvita lockar kring en hög
och välformad panna. Hans gestalt var hög och reslig
liksom grefvens, och i hans öga lyste något bottenärligt och
fridsamt, medan mannen med en viss förtrolig vördsamhet
hälsade grefven.

»Är du redan här, käre Melcher?» utropade grefven glad,
i det han räckte den bugande mannen handen.

»Som I sen, käre grefve», svarade denne, »jag har ridit
genom natt och dag, sedan jag fick edert bref, och när jag
kom till Gripsholm och Hartvig Flög lämnade mig ytterligare
eder befallning att draga till Räfvelstad, så red jag genaste
vägen öfver öarna. Vid Enköping träffade jag i eftermiddags
en af herr Kristers svenner, som sade mig, att den gamle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free