Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
band fru Richissas tunga i detta afseende, nog af, hon tycktes
icke alls förstå sin älsklings kväfda suckar eller hennes blyga
frågor, så snart de tycktes hafva en viss riktning.
Desto mera talade Karin med sin unga matmoder därom.
Karin hade på Agnes begäran följt med från Säters
kungsgård och blifvit hennes kammarpiga. Och hennes visor och
hennes tal utöfvade en upplifvande verkan på Agnes. Det
var skogens friska källa, som porlade på afstånd och lockade
den flämtande fågeln till svalka och ro. Ännu en fanns det,
som såg med sorg den sköna grefvedotterns aftynande. Det
var gamle Melcher.
»Jag känner icke igen stolts Agnes», hade han sagt till
fru Richissa samma morgon, som han skulle draga upp till
Dalarne, för att fullgöra sin herres befallning och hålla
undersökning på Borganäs. »Jag känner icke mera igen min ros.
Hvem har målat hennes kinder hvita, och hvem har jagat
glädjen ur hennes ögon?»
»I frågen mera än som jag kan svara, Melcher», hade fru
Richissa svarat med ett mildt leende. Men kanske skolen I
själf finna svaret på eder fråga, om I tänken uppå, huru det
skulle gå eder, i fall, det Gud förbjude, grefven eder herre
skulle ligga i grafven.»
»Hon sörjer, stackars liten, hm ... jag förstår. Men efter
sorg plägar glädje komma ...»
»Icke i detta fall!»
»Nu talen I gåtor för mig, fru Richissa.»
»Grefven!» hade fru Richissa svarat med en talande rörelse
på hufvudet.
»Det skulle då vara en förbjuden frukt, som hon längtar
att smaka; kanske något, som liknar hennes moderliga fränkas
historia?»
Fru Richissa hade icke svarat därpå, men hon hade dolt
sitt ansikte i sina händer. Melcher Gjordsson hade icke heller
frågat mera. Han hade blott sakta klappat den bleka frun
på armen och sagt:
»Då måste Herren råda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
