Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven här. Tiden var fylld af oro, af missnöje, af vrede —
gäckade förhoppningars frukt. Det behöfdes icke mer än dessa
rykten, för att hvarje man åter skulle vara färdig att draga
ut i strid mot godtycke och lagvrängning. Allmogen
samlade sig efter gudstjänstens slut på kyrkvallen, och från hvarje
socken kommo bud till Engelbrekt med förfrågningar och
med underrättelser om hvad som blifvit sagdt, än af den ene,
än af den andre.
Det var söndagen näst före midsommardagen. En mängd
allmoge hade samlat sig till Kopparberget, där gudstjänsten
nyss var slutad. Engelbrekt och en mängd bergsmän och
bönder hade anammat nattvarden.
Stilla och allvarligt skredo de höga gestalterna ut ur
den lilla kyrkan. På kyrkovallen stannade Engelbrekt, och
männen rundt omkring honom. När det blef ljudstilla och
allas blickar voro fästa på honom, sade han:
»Så är det sagdt, att de onda tiderna skola återvända
öfver våra bygder, och skall detta elände en gång få ett slut,
så måste vi draga längre ut från våra bygder än till Västerås
slott. Sådan är min tanke, att hela riket måste befrias,
innan lag och rätt bland oss kunna bygga och bo. Vi hafva
begynt i Guds namn, jag har gifvit mitt löfte inför Gud vid
hans altare, I hafven det ock, jag vet det, men jag vill här
inför eder och allt folket upprepa min ed. Jag vill med eder
hjälp befria Sveriges land från alla utländska fogdar, och
förrän det är gjordt, vill jag icke sticka mitt svärd i skidan,
eller ock sätte jag lifvet till, så höre mig allsvåldige Gud
och Sankt Erik konung.»
»Det svärje vi ock, så sant oss Gud hjälpe!» upprepade
männen rundt omkring honom, och de dragna svärden
blixtrade mot solen, och tusen röster ropade ja och amen till
Engelbrekts och männens ord, medan klockornas högtidliga
toner fyllde rymden.
Sedan talades männen mycket vid under loppet af dagen,
om tiden för uppbrottet och om samlingsorten och hvad i
öfrigt som var att iakttaga. Men fram emot kvällen hade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
