Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den försiktige Erik lät dock icke däraf förleda sig till
något steg, som kunde hafva vållat ett misslyckande. Den
flytande holmen rörde sig sakta framåt, och Erik styrde kosan.
Ej ett ljud hördes, ej en åra lyftades eller sänktes för hårdt,
och så ofta det var möjligt, doldes flottan af utskjutande uddar
och små näs i sjön.
Så hade man hunnit till den holme, som låg närmast
slottet. Det hade börjat blåsa, och tjockan började lätta på,
så att man såg här och där den blå himlen.
Erik lade flottan vid utkanten af holmen åt land till,
så att om man från muren eller slottet skulle se den, borde
man taga den för en fortsättning af holmen. Ett par
ögonblick låg den här alldeles orörlig och i lä för vinden, så att
äfven det skarpaste öga icke skulle hafva anat, att den
löfrika björkdungen hade dolt ett sådant innehåll. Vinden
friskade dock upp allt mera, och dimman drefs i underliga
skepnader fram mellan holmen och slottsmuren, som låg på några
stenkasts afstånd.
Sannolikt för att begagna sig af den betäckning, som hans
tillfälliga bundsförvant ännu kunde lämna, ehuru manteln
var sliten och han snart skulle vara fullkomligt försvunnen,
gaf Erik ett tecken, och flottan flyttade sig omärkligt framåt
så nära sjöstranden som möjligt. Han hoppades alltid ännu,
att den lilla löfdungen i den nattliga skymningen ej skulle
urskiljas från skogen där bakom.
Måhända skulle han icke heller svikits i detta hopp, om
icke vid en bred uthuggning i skogen, hvarifrån man kunde
skönja en stor öppen plats åt sidan, vinden liksom fått
fördubblad styrka och med ens sopat bort de sista spåren af den
skyddande dimman. Ögonblickligt låg åter flottan orörlig,
och starka armar stötte med kraft åror och båtshakar ned
emot sjöbottnen, för att hålla flottan stilla mot vinden, hvilken
låg från sjösidan.
Slottet med sin mur och sina torn låg som i ett flor
framför dem, och man kunde tydligt se, huru en sven gick
fram och åter på vallen. Från den yttersta båten till vänster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
