Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hördes ett ljud, som om en bågsträng blifvit spänd. Erik
såg dit och ett par glödande ögon tycktes afbida en vink af
honom för att aflägsna den opåräknade åskådaren. Vid en
häftig åtbörd af Eriks hand sjönk dock bågen åter ned i båtens
gömmor. I samma ögonblick började flottan vända sig åt
sidan. Den skarpa vinden hade fyllt löfseglen, och antingen
om den främste af drängarna låtit skrämma sig af synen från
muren eller hans armstyrka svikit honom, men hans åra hade
gifvit efter och genast fattade vinden i löfverket och hotade
att blotta hela företaget.
Ett larmrop hördes från svennen på muren, och Erik
såg, huru ett par svenner till blefvo synliga där uppe. Icke
ett ögonblick förlorade han dock besinningen. Lätt som en
fågel, hoppade han öfver i den yttersta båten, fattade en
båtshake, och med en förvånande styrka bragte han detta hörn
af flottan att stanna, medan han tecknade åt de öfriga, att
omärkligt rikta in henne i det rätta läget.
Knappt var detta gjordt, förrän han såg den första
svennen med häftiga åtbörder peka utåt sjön i riktning mot flottan.
Erik öfverlade med sig själf, om han skulle bakom båtarna
söka komma i land och utefter stranden smyga sig fram till
den punkt, där han kunde öfverklättra muren.
Då såg han till sin utomordentliga förvåning, huru den
svennen som gifvit larmtecknet, fördes bort från muren, och
huru den ene af de båda andra intog hans plats. Med
klappande hjärta gaf han ett tecken åt alla att vara fullkomligt
orörliga, och huru svårt det än var, lyckades det dock att
hålla båtarna stilla.
Den nye svennen gick några slag fram och åter på muren,
lade handen öfver ögonen och såg bort emot den lilla flytande
holmen, som om äfven han vid närmare eftersinnande funnit
något ovanligt i densamma, men så gick han åter några slag
fram och åter och satte sig därefter ner på muren.
Ännu töfvade Erik en stund. Men svennen förblef
orörlig i sin sittande ställning, och det såg till och med ut, som
om hans hufvud sjunkit ned emot bröstet. Då gaf Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
