Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom sina små fönster tämligen dunkelt och mörkt äfven
midt på dagen.
När facklan väl blifvit tänd, gick fogden och öppnade,
och åter syntes det där hemska leendet på hans läpp, när hans
öga träffade de inträdande.
»Du kommer bittida, sven?» sporde han och spände sina
ögon i den främmande.
»Viktiga ärenden tillåta sällan val af tid», genmälde
svennen, i det han framräckte ett bref till fogden och tillade,
»Melcher Gjordsson låter hälsa eder, fogde, och anhåller om
säker gisslan, i fall I viljen se grefvens dotter på Borganäs.»
Fogden svarade icke på detta tal. Han hade öppnat
brefvet och genomläst det, och därunder antog hans ansikte ett
så förfärligt uttryck af hat och bitterhet, och hans ögon
gnistrade så hemskt, att den främmande svennen vände sig bort.
Brefvet var af följande innehåll: »Jag har väntat eder
här på Husaby nu i mera än tvenne veckor, och bud har gått
ofta mellan klostret och Borganäs, men I hafven icke
efterkommit min önskan. För att rädda den mannen, hvars lif
är mig dyrbarare än mitt eget, vill jag nu till sist komma
till eder på Borganäs, blott I gifven mig säker gisslan och
låter mig åtföljas af ett visst antal svenner. Svaren mig
med budet! Agnes Hansdotter af Ewersten.»
Utan att yttra ett ord, satte sig fogden till bordet och
skref följande svar: »Hvad I skrifven i edert bref, stolts
Agnes, om att I hafven väntat mig på Husaby etc., så veten,
att jag icke hafver funnit något skäl att besöka eder där.
Dragen eder ock till minnes, att det ord, som ensamt kan
rädda ungersvennen, ännu icke af eder blifvit yttradt. För
hvarje ytterligare bemödande af eder att rädda honom, skolen
I endast föröka dödens smärtor, utan att I ändock skolen
kunna undkomma fullbordandet af mitt löfte. Med edert bud
skickar jag intet svar, utan det skolen I erhålla på samma
sätt som förut, ty ingen skall kunna bevisa, att jag äger den
fångne i mitt våld, och edert ord bevisar därvid intet.»
När fogden skrifvit detta och sammanvikit papperet, reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
