- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
112

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

in och omgåfvo fogden och hans sven, vridande svärdet ur
den senares hand. Deras händer bakbundos, men drängarna
omgåfvo dem icke förty med sina dragna svärd.

»Du är en främmande sven», sade Erik till budbäraren,
som med förvåning åsett hvad som tilldragit sig och därvid
icke undertryckt den tillfredsställelse, som han synbarligen
erfor, »att döma af uttrycket i ditt ansikte, är du snarare
vår vän än fiende.»

»Jag är Melcher Gjordssons sven från Västerås», blef
svaret, »och är jag icke illa underrättad, så gällde min
sändning samma ärende, som du nu tyckes hafva tagit om hand.»

»Väl, du må då stanna, om dig lyster, eller vill du det
hellre, så drag dina färde till din herre och säg honom hvad
som timat. Och nu skola vi göra pinan kort», Erik vände
sig med dessa ord åter till Johan Wale, »du skall nu föra
oss till tornet, fogde, och där skall du lösa Herman Bermans
kedjor.»

Det blixtrade till i italienarens svarta öga, och det är
svårt att säga, om det icke var af glädje. Säkert uppsprang
i hans förslagna hufvud någon tanke på räddning, som huru
omöjlig den ock för ögonblicket tycktes vara, dock tjänade
till att hålla modet uppe. Han hoppades kunna begagna
något obevakadt ögonblick. Utan motstånd lät han föra sig ut
på loftsbron och utför loftstrappan.

Erik gick förut, och närmast honom fångarne med sin
handfasta omgifning och därpå följde de öfriga drängarna och
den främmande svennen.

När de kommit framför borgstugan, stannade Erik. Den
stora dörren, som ledde utåt, var tillspärrad med en järnstång,
hvars ändar voro böjda och instuckna i tvenne starka
järnringar, hvilka sutto i muren på ömse sidor om dörren,
tydligen för att i dem fästa facklor eller bloss vid högtidliga
tillfällen. Allt hade af Erik blifvit på förhand uppmätt och
tillredt, och händelsen tycktes äfven hafva velat gynna honom
utöfver all beräkning. Framför hvart och ett af de fyra små
vindögon, hvilka funnos på borgstugans väggar, stodo fyra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free