Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 119 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försvann tankesnabbt, och under den dödstystnad, som
inträdde, hörde man nyckeln vridas om i torndörren och
omedelbart därpå mot densamma ett häftigt anstormande utifrån.

Ögonblicket därefter syntes den sistkomne drängen åter
med nyckelknippan på trappan vid fängelsedörren.

»De hafva sprängt dörren», sade han, »de fyra äro deras
fångar, och huru jag kommit hit att rädda eder, vet jag
knappt själf.»

»Och den främmande svennen?» sporde Erik.

»Så fort vi hörde bullret och förnummo hvad som timat,
erbjöd han sig att rida uppåt Kopparberget med bud till
Engelbrekt, och jag hjälpte honom genom porten, hvarpå jag
skyndade hit.»

Ill. J. N.[=Jenny Nyström] »Pelaren! Genom den hafva de försvunnit!» (Sid. 120.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>