Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Engelbrekt med hela bondehären», sade därefter Erik,
vänd till Herman, »skall i morgon i alla händelser vara
framför slottet; måhända skall svennen kunna påskynda hans
ridt, hvarom icke, så gäller det att hålla ut blott denna dagen
och natten ...»
»Upp då, svenner», ropade Herman, »och reden eder till
att försvara tornet, I hafven dock gjort undan ett godt stycke
arbete för Engelbrekt!»
Och själf skyndade han med dessa ord mot fängelsedörren,
och de öfriga följde efter.
I torntrappan vände Herman sig om och ropade nedåt:
»Håll säkert öga på fångarna, tills vi fått dem fästade
vid muren!»
»Torndörren är stängd», svarades nedifrån.
Men Herman slog sig för pannan och skyndade ned.
Fängelsedörren öppnades, han fattade den nu snart utbrunna
facklan och störtade in i tornrummet.
Det var tomt.
Liket låg kvar i sina kedjor, och de kedjor, som varit
Hermans, hängde vid den stora järnringen i väggen, men
intet spår syntes efter de båda fångarna.
Erik hade skyndat ned och befann sig vid Hermans sida.
Hans blick irrade forskande omkring rummet, spanande
i hvarje vinkel, om han ej skulle upptäcka de båda fångarna.
Men fåfängt. Slutligen såg han frågande på Herman.
Denne stod som förstenad.
»Pelaren!» utropade han.
»Pelaren?» upprepade Erik.
»Genom den hafva de försvunnit! Där är en hemlig
gång, jag förvarades där själf några dagar för kort tid sedan.
Säkert leder gången till någon förborgad utgång från slottet.
»Undkomna!» hviskade Erik, blek af vrede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
