Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gjordsson, som nu vistas på Husaby, ett bud till Borganäs, att
grefvens af Ewersten dotter ville tala med Johan Wale.»
»Och detta misshagar dig, Johannes?»
»Grefvedottern älskar Herman ...»
»Agnes!»
Engelbrekts anletsdrag fördystrades, liksom munkens, och
deras blickar möttes.
»Har du talat med henne?» sporde den förre.
»Ja!» svarade munken, och det dystra draget blef nästan
vildt. Hans djupa öga sprutade lågor.
»Du har träffat någon mera, Johannes!» sade Engelbrekt
och fattade munkens hand.
Munken gjorde åter en jakande åtbörd.
»Döm dock mildt, Johannes ... tunga sorger hafva tryckt
på hennes sinne, därom tala tydligt hennes bleka, men blida
anletsdrag. Kanske ... kanske ...»
»Hvad, Engelbrekt!» utropade munken och omfattade
Engelbrekts båda skuldror, seende honom in i ögat, »du tror ...
du kan tro, att oskyldigt blod färgar mina händer?»
»Lugna dig, Johannes ... Herrans vägar skola icke af
människan korsas. Kanske skall den dag komma, då ett
annat ljus sprider sig öfver din ungdoms sorger ...»
En feberfrossa genomskakade den starke mannen, han
släppte Engelbrekt och stannade med korslagda armar och
ögonen stelt fästa på marken, där de små blommorna skälfde
af fröjd vid sommarsolens varma kyss.
Så stod han länge, utan att Engelbrekt ville störa honom.
Men från loftsfönstret i Engelbrekts hus hördes en
klangfull stämma sjunga:
Han sålde mig bort, han tog mitt arf;
Hvem vet min sorg, utan Gud:
Ty må jag ej önska mig komma i graf!
Den lefver aldrig till, som jag torde klaga mina sorger.
Och om jag har varit skyldig därtill,
Hvem vet min sorg, utan Gud!
Så skulle jag inte klagat och gråtit allt still!
Den lefver aldrig till, som jag torde klaga mina sorger!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
