Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men lågorna slogo tillsammans mot himlen öfver de
stridandes hufvuden, och mot de svarta rökmolnen blickade en
och annan stjärna från det ljusblå fästet.
Vid ett enstaka träd uppe i strandbacken befann sig en
ensam man. Han låg på knä och bad. Men af de
sammanknäppta händernas darrning, af det våldsamt arbetande bröstet
och af elden i det mörka ögat, när det höjdes mot himlen,
kunde man sluta till, att hans bön gällde något för honom
mycket kärt och dyrbart. Det var pater Johannes. Och allt
efter som vapenskiftet tilltog där nere, och larmet och ropen,
blefvo orden, som hans läppar framhviskade, ifrigare, blicken
i hans öga varmare, innerligare.
Och medan han bad, började djupa, dallrande toner simma
i rymden.
Det var klockorna i de närmaste kyrkorna, hvilka som
vanligt i farans stund kallade folket tillsammans, och hvilkas
ljud af vinden fördes långt bort och sålunda hunno äfven
den bedjande munken, bebådande, att från alla håll väpnade
skaror tågade söderut.
Högtidligt och afmätt följde ljuden, det ena efter det
andra. Det var som om en morgonsång stämts upp i rymden
af mäktiga, osynliga röster, hvilka buro frid och tröst
till det kämpande människohjärtat. Till munken buro de
liksom svar på hans böner, de voro liksom frambesvurna af
honom — de voro den sinnliga förnimmelsen af andliga
härskaror, som skyndade till de förtrycktes och lidandes hjälp.
Med en strålande blick sprang den bedjande munken upp.
Han skyndade till en höjd, hvarifrån han hade en vidsträckt
utsikt åt alla håll.
Svaga trumhvirflar hördes i fjärran, och det dofva ljudet
af många tusen fötter, som trampade marken.
Längst bort började det glimma i skogsbrynet, som om
hvarje trätopp, hvarje buske skjutit fram en blank spjutspets.
Det var bondehären, som kom antågande.
En svag strimma af bländande ljus vid den östra
synranden glittrade mot de blanka spjutspetsarna, så att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
