- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
137

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tycktes brinna, och för hvarje sådan liten låga tändes hopp
och förtröstan i mannens öga, och hans hjärta klappade af
hänryckning.

Dessa tusen sinom tusen små lågor, glimmande i
återskenet från den uppstigande morgonsolen, utgjorde förebilden
för en morgongryning för Sveriges land; och liksom för att
gifva dem sin rätta betydelse, stod där gent emot dem den
brinnande fogdeborgen. Med sina torn, sina dystra fängelser
ocb sina tunga minnen om godtycke och förtryck, om kedjor
ocb förbannelser, om suckar och kval, liknade det brinnande
fästet en mörk andeskepnad, som svepte in sig i en mantel
af moln och stod i begrepp att fly bort för ljuset — denna
oöfverskådliga här af bländande ljus, som långsamt men
oemotståndligt drog fram ur skogen, öfver fältet.

Men som han stod där, helt och hållet försjunken i
åskådningen af den antågande hären, och öfverlämnade sig åt de
rosiga framtidsdrömmar, som den framkallade, hörde han icke,
huru stridens gny bakom honom förbyttes till segerrop och
jubel.

»Johannes!» hördes då en stämma ropa nedifrån foten
af kullen.

Han vände sig om, och se — där kom en massa af svarta
gestalter ut ur det brinnande nästet, och främst syntes en
liten man, som tycktes ila framom de andra, honom till mötes.
Tätt vid den lilla mannens sida aftecknade sig på sluttningen
af backen mot sommarhimlen en hög och smärt gestalt.

»Engelbrekt ... Herman!» utropade munken och skyndade
emot de annalkande, knappast behärskande den öfversvallande
glädjen i sitt hjärta.

På något afstånd syntes Erik, svart och blodig, men med
ett drag af lycksalig hänryckning i sitt anlete.

Men Karlavagnens tistelstång visade då, att
midsommardagen år 1434 hade inbrutit.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free