- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
143

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ock med konungen. Den makt, som i dessa dagar sprungit
upp i Sveriges land, och som har sitt uttryck i denne
Engelbrekt ... det är konungen, ädle herrar!»

Herrarne sågo på hvarandra och på herr Hans, som om
de icke förstått ett ord af hans tal.

»Konung Erik måste liksom I, ädle herrar», fortsatte
riddaren, »böja sig för denna allmoge. Hans makt är icke
stor nog att kunna krossa, och därför måste han vika. Det
är en väldig bergström, som länge varit stängd genom
uppförda dammbyggnader. Nu äro dessa brutna, och strömmen
ilar fram i brusande majestät ... tyvärr, jag måste erkänna
det, har man tvingat den jättelika naturkraften att spränga
sina band ... man kan icke säga, att den själf brutit sig
fram ...»

»I talen fortfarande i gåtor, riddare!» utfor herr Bengt.

»Jag hänvisar eder blott, liksom Engelbrekt och hans
medhjälpare hafva gjort, till Sveriges lag och gamla
sedvänjor — där hafven I den damm, om hvilken jag talar. Denna
lag är bruten, konungens, min egen herres fogdar hafva brutit
den. Dessa bönder vilja ingenting annat än uppbygga den
åter. Sätter konungen sig i spetsen för denna mäktiga vilja,
då är han mäktigare än någon konung i kristenheten — och
det är min önskan, att han det måtte göra — i annat fall ...
ja, mitt lif är en ringa ting, och det skall icke kunna rädda
konung Eriks krona.»

Herrarne åhörde med spänd uppmärksamhet den ädle
riddarens ord, och i den tyste, slutne Jöns Bengtssons öga
lyste blixt på blixt, ehuru för öfrigt ingen skulle kunnat
säga hvad som föregick inom honom. De äldre herrarne
däremot visade en tydlig ovilja vid hvad de hörde. De tycktes
till och med finna sig bedragna i hvad de väntat sig få höra
af konungens fogde.

Det var icke heller någon småsak, som hade tilldragit
sig för deras ögon. Med en framgång, som slog alla med
häpnad, hade Engelbrekt och hans medhjälpare, såsom han
kallade sina bönder, ryckt ut ur sin hembygds dalar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free