- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
150

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

häpnad», sade nu riddar Bengt Jönsson (Oxenstjerna). »Vid
de flesta tillfällen, som jag varit till tals med biskop Tomas,
sedan bullret började där uppe i Dalarne, har han visat sig
som den lille mannens vän, och hvad Södermanland beträffar,
så hafva ju rekarlarna redan förjagat Hartvig Flög från
Gripsholm.»

»Men på Nyköping sitter ännu Albrekt Styke, och knappast
lärer han kunna undgå Mats Kettilbergs öde. Det går dock
an, så länge fråga blott är om de främmande fogdarne, men
lita därpå, ädle herrar, snart skall ordningen komma äfven
till oss!»

»Och därför, riddar Bengt», sade herr Krister med en
betydelsefull blick, »därför synes det oss här, som om det
vore tid att tala ett ord tillsammans, för att se till, huru vi
må kunna lefva med ro i Sveriges rike, helst nu som
herremötet snart skall stå i Vadstena ...»

»Draga bönderna från Nyköping nedåt Östergötland,
såsom troligt är», genmälde Bengt Stensson, »så lärer det blifva
svårt nog för oss här nordanskogs att komma söder om
Kolmården. Min broder Bo befinner sig dock där nere hos Karl
Knutsson på Fågelvik.»

»Talen I också ur den tonen?» mumlade Bengt Jönsson
(Oxenstjerna), och bleknade, men tillade högt, »hvad så än
må ske, så månde vi af rådet draga ens med hvarandra, och
bättre synes mig vara att stämma i bäcken än i ån.»

En kertilsven kom in och hviskade några ord till
slottsherren, hvarpå denne vände sig till herrarne med en
uppmaning att, innan de skredo till allvarsamma förhandlingar,
se sig till godo med en bägare vin.

Herrarne bröto därför upp och lämnade rummet. Endast
riddar Bengt Stensson från Göksholm stannade.

»Ett ord, ädle herr Hans», sade han.

»Jag står till eder tjänst, riddar Bengt!»

Ingen af de båda herrarne märkte, att en liten
svartklädd skepnad med mjuka sammetslena steg inträdt i rummet
och blifvit stående vid dörren. Det var redan långt lidet på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free