Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven de båda riddarne begåfvo sig till de öfrige
herrarne, så att snart Bernard Osenbrügge befann sig ensam i det
stora rummet.
Han hade slutat skrifvelsen till konungen och lagt den
å sido. Han hade äfven afslutat skrifvelsen med fullmakten
till rådet i Danzig, och han satt och vägde fram och åter på
stolen, liksom om han genomgått med sig själf de märkliga
händelser, hvarom de förnäme herrarne talat. Brefvet låg
framför honom på bordet, och litet emellan föll hans blick
därpå. Slutligen fattade han pennan och skref under sin
namnteckning följande:
»Här är en man, som heter Engelbrekt Engelbrektsson,
och som är född i Dalarne, där koppar och järn fås. Han
har samlat omkring 40- eller 50,000 man och kunde väl få
flere, om han ville. Han har uppbränt många slott, städer
och byar, och hans här, hvilken kallas dalkarlarne, har
kommit till Stockholm alldeles som kättarne till Danzig och slagit
läger på ena sidan om staden, så att man varit beredd på
ett anfall, hvilket dock Kröpelin förekommit genom att
afsluta ett stillestånd med Engelbrekt till den 11 november.
Dalkarlarnes mening är att få en egen konung i Sverige och
fördrifva Erik ur alla tre rikena. De vilja själfva vara
herrar, och de hoppas bringa allt på den punkt, som det varit
uti den här i landet mycket firade Erik den heliges tid, då
inga skatter, utlagor eller tullar ännu funnos.» [1]
Sedan han nedskrifvit dessa rader, steg han upp och
lämnade rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
