Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vadsbro kapell. Han såg sig omkring bland de närliggande
byggnaderna, hvar han möjligen skulle söka härberge öfver natten,
men sannolikt hade han sina skäl att icke därutinnan
förhasta sig, ty han sökte sig helt nära vägen en undangömd
plats mellan ett par höga granar.
Allt var stilla, och vinden drog så sakta fram mellan
träden, att knappt ett blad rördes. Landskapet var ljufligt
att skåda med sina höjder och dalar; men naturens skönhet
tycktes icke göra något intryck på den trötte vandraren. Han
var helt och hållet upptagen af något ämne, som gjorde
honom blind för allt utom honom. Om det var bekymmer,
som nedtyngde honom, eller om det var någon mörk plan,
som här utarbetades i hans hjärnas celler, hade varit svårt
för en ytlig betraktare att afgöra. De hopdragna ögonbrynen,
den knutna handen, som litet emellan slogs mot det uppdragna
knäet, den mörka elden, som brann i hans öga, tycktes
snarare tala för det senare antagandet än det förra.
Från det lilla kapellet afsjöngs en mässa, och ljudet
trängde fram till skogen och höjden, där vandraren satt; men
de heliga tonerna gjorde på honom lika litet någon verkan
som den sköna naturtaflan. Tvärtom tycktes hans öga tindra
hvassare, och hans anlete utjämnas, som om han nu först
kommit till ett önskadt mål i sitt själsarbete. Det visar sig
under stundom, som det onda sinnets tankar föddes och
utvecklades snabbare och säkrare öga mot öga med det sköna
och heliga, liksom värmen från samma sol bringar så väl
blomman som ormens ägg till mognad. Det är eget, men de
heligaste tingen äro vanligen de nödvändigaste villkoren för
frambesvärjandet af mörkrets andar, och det af prästen
invigda oblatet är ännu, enligt folktron, ett ypperligt
inträdeskort till djäfvulens gästabud.
Mannen afbröts i sin tankegång af några ryttare, som
kommo ridande framåt vägen. De voro till antalet fyra.
Tvenne herremän redo främst och något bakom dem tvenne
svenner. De stannade, när de hörde mässan sjungas från
kapellet, och blottade sina hufvud samt gjorde korstecknet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
