Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en natt på oenäs.
183
hustrims vänliga hälsning. Man var i allmänhet den tiden
icke så noga med de yttre formerna, man såg mera till
sakernas inre väsen. Tar hjärtat godt, så fick allt annat vara som
det kunde. Men var hjärtat ondt, då kunde intet sirligt tal,
inga fina och mjuka låter eller, som vi säga, konventionella
former, göra den man eller kvinna,’ inom hvars bröst det
klappade, gärna sedd eller tåld. Däraf följde en viss yttre
sträfhet och enkelhet, både till hvardags och helgdags, men
därunder bodde fromhet ocb kraft ocb mannatro. Utan tvifvel
skulle det icke skada, om vår tid ägde litet mera af den
hjärtats fromhet, hvarpå den gångna var så rik.
Kort efter männens inträde i rummet kom en ljuslockig
gosse inspringande; ban kunde vara omkring tio år. Den
stränge husbondens ansikte ljusnade viel åsynen af gossen,
som raskt sprang emot honom. Han lade sin hand på det
lockiga hufvudet och sade:
»Gud signe dig pojke; kan du skjuta lärkan i flykten än?»
»Icke skall det töfva länge, det lofvar jag», svarade gossen.
»Skynda dig då, Stig, Sverige behöfver män med styfva
armar och godt sikte!»
Den främmande, som följt med Hans, fattade gossen under
hakan och betraktade honom länge tigande. Den lille Stig
såg modigt främlingen i ögat.
»Är det ende sonen», frågade gästen.
»Den ende, som lefver», svarade värden.
»Och du ser mig ut», fortsatte gästen, halft på skämt,
halft på allvar till gossen, »att kunna brvta en lans med
tiden ...»
»Det vill jag ock», svarade gossen, »så sant jag heter Stig
Hansson.»
»Håll ord, gosse», inföll fadern, »de tiderna låta icke vänta
på sig, som vilja pröfva svärden. Så sant mig Gud hjälpe,
Peder Ulfsson», ban vände sig härvid till den främmande,
»så sant mig Gud hjälpe, jag hade god lust att redan denna
natt börja leken . . .»
»Du sade det, Hans, jag är färdig, när du vill. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
