Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men eljest gick min väg till riddar Bo Stensson, som nu
gästar hos herr Karl Knutsson på Fågelvik, och ifrån honom
skulle jag rida till biskop Knut i Linköping, såsom du kan
se af brefven där i väskan.»
Engelbrekt tog ut brefven och genomögnade utanskrifterna,
hvilka bekräftade skrifvarens utsago. Bland de öfriga fanns
äfven ett, som icke var försegladt, men var försedt med riddar
Bengts och hans sons underskrifter och sigill.
»Det där öppna brefvet», sade därvid fången, »är ställdt
till mig och visar, att jag är riddarens på Göksholm trogne
tjänare. Det innehåller löftet om min lön för de tjänster, jag
gjort honom, och de tjänster, som jag ytterligare skall göra ...»
»Viktiga värf måtte det vara, i hvilka en ädel riddare
använder dig som budbärare, Mårten ... Jag och de mina
skulle knappast vilja anförtro något i dina händer.»
Det var tydligt, att Engelbrekt föraktade fångens
meddelanden, till hvilka han knappast satte någon tro. Blott ett
fäste han sig vid, det var bekräftelsen på hvad natten hade
bevisat för honom, att hans barndomsvän for i löndom efter
hans lif. Och däraf kom det dystra draget kring hans
ögonbryn, den djupa sorgbundenheten, som hans omgifning icke
kunnat undgå att märka, allt sedan ankomsten till
Ringstaholm. Åsynen af fången och de underrättelser denne
medförde, om de också blott läto ana, att ränkornas spånad var
i gång, något som alltid måste blifva första tanken vid den
antydda förbindelsen mellan Jösse Erikssons för detta skrifvare
och riksens herrar; åsynen af fången kallade de dystra tankarne
åter till fullt lif.
Fången å sin sida insåg ganska väl, att en ytterst fin
tråd fanns för honom till räddning. Endast om han kunde
vinna tid, var för honom något att hoppas, och i alla fall
endast om han kunde underrätta sina nya herrar om sin nöd.
Men för att rätt lifligt sätta dem i verksamhet till förmån
för sig borde han äfven kunna lämna någon underrättelse om
hvad som för dem var viktigast af allt, och det var
grefvedottern. Själf var han fullkomligt öfvertygad om, att stolts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
