Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidt jag vet», tillade han, vändande sig till fången, »har du
talat sanning rörande herremötet ...»
»Jag har dock denna natt räddat ditt lif, Engelbrekt»,
framsuckade fången, i det han föll på knä.
»Stå upp, stå upp», utropade därvid Engelbrekt
brådskande, »därom skall noga rannsakas, och lagen skall döma.»
Därefter vinkade han med handen, och bergsmannen förde
ut skrifvaren.
Den började belägringen och allt, som därmed stod i
samband, rörande härens ordnande i skiften såväl för skärmen
framför slottsbron som för de andra belägringsverken, hvilka
uppfördes, och i första rummet för hoptimrandet af den stora
flotten och tornet, som därpå skulle uppföras, — allt detta
tog både Engelbrekt och Herman i anspråk under dagens
lopp, och det såg till och med ut, som om den förre med flit
utvalt det svåraste arbetet åt den senare, ehuru han alltid
med ett godmodigt leende betraktade den ifver och raskhet,
hvarmed ungersvennen utförde hvarje erhållen befallning.
Pater Johannes blef lämnad åt sig själf och åt gamle
Ulf, som för tillfället fann sig böra frångå sina gamla vanor,
så till vida som han gjorde patern icke mindre än trenne
frågor: 1:o huru hans matmoder befann sig, 2:o om frosten
förstört rågen på husbondens löt, och 3:o om Belgstings dotter
ännu sjöng sina visor i loftrummet. Den sistnämnda tycktes
ligga gubben synnerligen om hjärtat. Patern redogjorde för
allt, och så gick tiden. På eftermiddagen gjorde munken en
rund omkring belägringshären och betraktade noga de
vidtagna anordningarna samt gaf litet emellan med en nick sitt
bifall till känna. Synnerligast väckte arbetena med
timmerflotten och tornet hans lifliga uppmärksamhet, och när han
om aftonen återvände till Ringstad, var han idel belåtenhet.
När Engelbrekt kom sent om kvällen, lyckönskade han
honom till en god utgång på belägringen.
»Det vill säga snar», genmälde Engelbrekt, »ty för oss
betyder tiden allt, och många äro de slott, som vänta på oss.
Vill Gud, så ämnar jag mig härifrån ned åt sjökanten. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
