Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Söderköping vill jag hålla burspråk med östgötarne, och sedan
drager jag in åt Småland.»
»Gud och Sankt Erik hjälpe och beskydde dig,
Engelbrekt», sade munken därvid, »men nu först har du riksens
herrar att tänka på. De kunna kanske göra en snar ända
på hela befrielseverket, om de få hållas. Jag fruktar för, att
de lita på din laglydnad, Engelbrekt; de mena, att du, så
mäktig du är i spetsen för dina bönder, dock icke skall vägra
att åtlyda en befallning af rådet ...»
»Jag vill ock tala ett redligt ord med de ädle herrarne»,
vidtog Engelbrekt, »de må icke glömma, att de själfva måste
stå under och inom lagen, om de skola befalla i lagens namn.
De hafva länge nog lefvat, som om hvarken lag eller rätt
funnits, eller som om den funnits endast för att förtrycka
rikets allmoge; det är på tiden att taga dem ur den tron
och att minna dem på, att om de gjort sin plikt, hade både
jag och mina medhjälpare alla i lugn och ro fått sköta vårt
arbete, fått plöja våra tegar och bryta våra berg ... Jag drager
till Vadstena, Johannes, till herremötet!»
»Väl gör du däri, Engelbrekt, men lita icke på, att de
ädle herrarne betrakta dig som gode fosterlandsvänner böra;
drag så till dem, att du ej behöfver gisslan ... Jag vill
begifva mig dit förut, och hvad som där timar af vikt skall
du få säker kännedom om.»
»Drager du till Vadstena, Johannes?» sporde Engelbrekt
med tydlig förvåning.
»För dig, Engelbrekt, det är för mitt fädernerike, må
ungdomens villor falla ... Eden, som jag svor på den tiden,
då ungdomsblodet sjöd i mina ådror, må allsvåldig Gud lösa
mig ifrån; jag litar hellre till honom än till den helige
fadern i Rom, som oftare använder sin binde- och lösenyckel
till det, som ondt är, än till det goda.»
»Och låter du den eden falla, Johannes, så synes det
mig, som om äfven mycket annat borde fara samma väg ...»
En lång tystnad inträdde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
