Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till biskop Knut Boson i Linköping. Hon dog kort före sin
fostersyster. Drottning Margareta själf hade låtit upptaga sig
som »syster utanför» [1], och hon hade där insatt grefve
Gerhards af Holstein dotter Ingeborg som nunna. Vadstena hade
varit drottning Margaretas käraste uppehållsort, de tider hon
vistades i Sverige, och den följande drottningen, den ädla,
goda och viljestarka Filippa, konung Eriks drottning, hyste
för klostret samma kärlek som Margareta. Hon låg också
där begrafven, och konung Erik hade instiftat dyrbara mässor
till firande af hennes minne och till hennes själaro.
Allt detta gjorde Vadstena till en mycket besökt ort,
där litet emellan stora skaror af herrar och svenner
uppehöllo sig, antingen, såsom nu, för att sammanträda till
öfverläggning om viktiga ärenden rörande riket, eller för att begå
någon högtid, vanligen begrafning. Däraf uppblomstrade också
Vadstena och förvärfvade i början af 1400-talet
stadsprivilegier samt öfverglänste snart Skeninge, hvilken före S:t
Britas tid var, jämte Söderköping, Östergötlands förnämsta
stad.
Det var sent om söndagskvällen den 15 augusti. En
mängd människor var i rörelse på de krokiga gatorna, för
att se och beundra ståten af de många herrarne, hvilka,
omgifna af sina svenner, redo in i staden, den ene efter den
andre. Många voro redan komna, men ännu väntades flera,
och man hade framför andra icke sett Linköpingsbiskopen
anlända. Den vackra aftonen lockade äfven många utom
staden, så att vägarne norr och öster ut företedde en brokig
tafla af rörlighet och lif.
Bland de vandrande väckte i synnerhet en lång
svartbrödramunk uppmärksamhet genom sin resliga växt och sin
kraftiga gång, ehuru det gråsprängda skägget, som böljade
fram nedanför den uppdragna hufvan, antydde, att han redan
sett sina bästa år. Han hade bland de sista lämnat staden,
så att han mötte de lustvandrande hoparne, och en och annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
