Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Uti allt hvad I nu hafven sagt, finner jag dock icke
något, som fördömelsevärdt är», yttrade abbedissans milda
stämma.
»Nej, nej ... Men sedan vid konungens hof, dit jag fördes
och där jag tvingades att le, fast törnet sargade mitt hjärta,
— där såg jag en gång min rätte make, och om natten föll
den andre för hans svärd. Jag tackade Guds moder därför ...
Se, det är mitt brott, och det har jag velat afbedja, just här ...
Jag hoppades och gladde mig i hoppet att nu få återvända
till mitt rätta hem och till mitt barn; men mitt hopp slog
fel ... och långa, långa år har jag begråtit mitt hjärtas
grymma glädje och hoppats på förlossning ...»
»Nu har jag återsett», fortsatte hon efter ett uppehåll,
»nu har jag återsett honom, som jag aldrig upphört att hålla
kär, nu har jag återsett min son ... men båda äro
främmande för mig, och den ena ser i mig blott
äktenskapsbryterskan ...»
Tårar och suckar kväfde hennes röst, och hon skulle
hafva sjunkit till golfvet, om icke abbedissan mottagit henne
i sin famn. Från den djupa skuggan hördes åter rasslet,
som om någon sökt stiga fram därifrån, men fallit tillbaka
mot muren.
»Det var mitt hopp», återtog den biktande, »det var mitt
hopp, när jag följde min frände, grefve Hans af Ewersten,
hit upp, att få träffa och omtala allt för så väl min man
som min son ... och jag har träffat dem, men ... kanske låg
där synd i detta hopp, kanske har Guds moder velat straffa
mig redan för mina blotta böner ... Nu veten I allt, moder
... kunnen I gifva mitt hjärta någon tröst, så ställer jag
det till eder ...»
Därmed sjönk hon på knä för abbedissan, hvilken med
ett mildt allvar sträckte ut sina händer öfver hennes hufvud
och med högtidlig röst tog till orda:
»I kraft af den makt, som blifvit mig af den helige
fadern i Rom förunnad, såsom förestånderska för detta heliga
systra- och brödraskap, lyfter jag hvarje skugga af synd från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
