Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riddaren satte sig, och de vreda blickar, hvarmed många
af herrarne hade åhört hans anförande, visade tydligt, att de
delade riddar Filips harm öfver den ringaktning från
konungens sida, som vederfarits dem. Biskop Knut, som fruktade
att öfverläggningen kunde taga en alldeles egen riktning, om
några flera röster höjde sig i samma anda, skyndade att leda
uppmärksamheten tillbaka till hufvudföremålet för
öfverläggningen.
»Fullt rättmätig», sade han, »synes mig den klagan vara,
som I, herr Filip, nu anfört, och säkert delas den af oss alla,
som nu äro här församlade. Mig synes dock, som om den
faran vore den mindre, hvilken kan hota från konungen,
emedan vi väl litet hvar månde minnas hvad som skedde för
icke så lång tid tillbaka, då riksens herrar och män afsatte
både konung Magnus Eriksson och konung Albrekt, och full
väl kan tima ännu en gång. Se, hvad konungen vidkommer,
beror han lika mycket af oss som vi af honom, men annat
är förhållandet med den fara, som nu hotar och som är
gemensam för både konungen och oss. Därför, ädle herrar och
gode män, må vi först se till, huru vi månde reda oss denne
Engelbrekt af halsen, sedan är det tid på att tala vid
konungen. Många meningar hafva rörande detta ärende yttrats,
och äfven den, att vi skulle draga ut i marken mot den lede
bondeuppviglaren. Detta rådet är godt och har kommit från
tappra hjärtan, men mig, såsom en fredens man, synes det
dock icke vara det bästa. Bondehöfdingen är redan nog
mäktig att möta allt rikets herrskap, och dessutom, Gud bättre,
följes han redan af mången ur vår egen krets. Men visst
är, att mäktigare än han nu är, får han icke blifva, om vi
skola lefva med ro i Sveriges rike!»
Biskopen satte sig, och det blef åter tyst i salen. Då
steg Birger Trolle upp från sin plats och äskade ljud.
»Noga har jag betänkt hvad som här blifvit yttradt»,
sade han, »och synnerligast edra sista ord, vördige fader
biskop Knut! Och är jag af eder tanke, att i första rummet
en skranka må sättas för bondeuppviglaren, ty bonderesningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
