Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ären I icke pliktige att hålla honom, det I svurit. Riket,
våra fäders land, det går framför allt, för det skall konungen
liksom hvarje man offra lif och blod, äfven om ingen ed
blifvit svuren. Nu har konungen brutit mot riket och brutit
mot sin ed, och på denna hänger eder. När han icke håller
sin, så är ock eder ed om intet!»
Måhända misstog sig biskop Knut på arten af den rörelse,
hvilken Engelbrekt förrådde, under det han talade. Kanske
trodde han, att den tillkännagaf någon fruktan för den makt,
inför hvilken han nu för första gången uppträdde öga mot
öga. Ty de samlingar af herremän, hvilka kommit till den
lille bergsmannen på hans kallelse så väl vid Västerås som
Uppsala, voro icke att förlikna med dem, hvilka han här
mötte i ett af konungen själf utlyst möte. Ett sådant borde
tilltala honom, liksom herremannen ännu utöfvade inflytande
på hvarje enskild bonde, ehuru förhållandet redan var ett
helt annat, än hvad det fordom varit, och bonden allt mer
började inse, att herremannen stod emot honom som fiende,
fast han ännu sjöng om honom och förhärligade honom såsom
på den tiden, då riddaren ännu tillhörde allmogen och var
dennes prydnad och blomma. Ur den synpunkten ville den
gamle biskopen bedöma Engelbrekts uppträdande och anse
hans yttrande, om ock skarpt, dock såsom ett bevis på en
inre räddhåga, som de djärfva orden skulle dölja. Ett
kraftigt ord, som vittnade om verklig makt, och därefter ett
vädjande till mannens rättskänsla, och så borde hans sak och
han själf vara hemfallen under rådets dom, och det redan
fattade beslutet gå i verkställighet. I sin ifver att vinna
seger glömde biskopen alldeles den väpnade styrkan där
utanför, som skulle storma byggnaden, om ett enda hår rördes
på hjältens hufvud. Kanske inbillade han sig ock, att denna
massa skulle låta behandla sig efter behag, när väl hufvudet
var borta.
»Nej!» utropade han med skärpa i rösten och en
straffande blick, »nej! vi vilja stå faste vid vår ed. Icke är det
strax lofligt att sätta sig upp mot sin herre och konung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
