Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför att han i någon måtto försett sig. I sådant fall kunde
intet herrskap blifva beståndande. Hvar man är icke skicklig
att vara konungens domare och döma därom, när konung bör
afsättas eller ej! Inga människor — tillade han därefter
med mera mildhet — kunna blifva i umgängelse med
hvarandra, med mindre den ene måste mycket lida och unddraga
med den andre. Måste man nu mycket lida af sin vederlike,
mycket mera måste man då unddraga och lida med sin herre
och konung, så framt man någon tid vill hafva stadigt
regemente. Man måste under stundom lyda en tyrann, på det
man skall undvika många tyranner. Där intet herrskap är,
där gör hvar och en, som honom lyster, och blifva så många
tyranner. Därför är det bättre att lida och umgälla med
sin rätte herre och konung, än varda underkufvad af många.»
Men biskopens långa tal förfelade all verkan på
bondehöfdingen. Hans öga nedslogs icke, han tycktes vilja granska
hvarje skrymsla i den mannens hjärta, som till honom kunde
tala så. Någon vederläggning med ord förtjänade icke
biskopens yttrande; det var utan betydelse inför den man, som
med egna ögon sett, huru villig bonden varit att lida och
unddraga med sin herre och konung — inför den, som själf
erbjudit sitt lif inför konungen för att vinna rättelse i
eländet. Ett uttryck af bitterhet, men icke af fruktan, hvilade
öfver de ädla, manliga dragen.
»Och till mig kunnen I tala dessa ord, vördige herre,
biskop Knut! Jag märker med sorg, att I icke viljen draga
ens med mig och allmogen, hvilket dock var mitt hopp, när
jag trädde in i eder församling. Men tänken icke, I herrar
af riksens råd, att jag och mina medhjälpare lämnat lugna
hyddor och fredlig id för att se vårt påbörjade verk fördärfvas
af svenske män, hvilka ledas af kärlek till egna fördelar
mera än af kärlek till fäderneslandet. Och därför, gode
herrar, viljen I icke göra ett med riket, viljen I icke
bidraga till dess frälsande, utan mera hålla med en menedig
konung än med fäderneslandet, så skall det kosta eder lif
och gods!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
