- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
215

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vreden flammade vid dessa ord ur hans öga, och med
fasta steg gick han fram till högsätet, där biskop Knut satt
och med förvåning betraktade den frimodige mannen. Men
förvåningen förbyttes i ängslan, då mannen fattade i kragen
på hans biskopskåpa och drog honom fram till fönstret.

»I viljen hota med ord, herr biskop», sade han, »men I
kunnen där se de män, hvilka mindre än jag skola lida den
leken. De, som under outsägliga kval sett döden i ögonen,
de, som sett hustrur och barn lida den grymmaste nöd, de
skola icke förstå ett sådant tal som edert, att lyda en konung,
hvilken själf visat deras klagan bort. En vink af denna
min hand, och I ären i desse mäns händer. Tro mig, de
skola göra domen kort öfver den, som håller med rikets
fiender.»

Den gamle biskopen skälfde som ett asplöf och vågade
knappast se ut genom fönstret. Engelbrekt släppte honom
och fattade biskop Sigge vid handen — samt förde honom
fram till fönstret.

»Fort, ädle herrar», sade han därpå, vändande sig till
herrarne, som ännu sutto vid bordet, »sägen fort hvad I
viljen! Ingen af eder slipper ut härifrån, förrän det är
afgjordt, om I ären rikets vänner eller fiender!»

Det blef en uppståndelse bland herrarne. Alla reste sig
upp. Flera af riddarne drogo till hälften sina svärd, som
om de velat störta sig öfver den djärfve mannen, hvilken
stod där så lugn och dock så majestätisk i all sin flärdlöshet.
Slutligen tog biskop Tomas till orda.

»Välbördige herrar och gode män», sade han, »ingen lärer
bättre känna edra hjärtans tankar än jag ... stick edert svärd
i skidan, herr Filip, och I, herr Karl Ormsson, läggen band
på edert sinne! Hvad viljen I? ... Ären I icke redlige svenske
män? ... Och hvad vill den ädle bergsmannen där? ... Är
han icke en folkets man, som vill lefva och dö för vårt
gamla rike och vår fäderneärfda lag och rätt? Lämnen åt
ynglingar att krossa hufvudet mot klippan ... Ligger där
sanning i mannens ord, hvi dröjom vi? Jag förenar mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free